Låt se nu? nu går vi hand i hand jag och muntergöken så se upp för muntergöken..
Jag och mitt bittrare jag haha ne nu lurar jag ju er, jag har inget bittrare jag för till fället, det bittrare jag är ju jag.

Instabil e förnamnet till fröken humör, och hon och jag kommer inte så bra överrens då en händelse kan förstöra en hel dag. När jag var liten var hon värre för då var jag inte tillräckligt stark för att tygla henne och när hon tog/tar över till fullo är det som en riktigt dålig dröm när du inte har kontroll över något och sedan när du vaknar minns du ungefär hälften.

Jag vill aldrig till fullo tänka tillbaka till min barndom för då kommer hon jag hör henne tidigt, hon börjar sjunga när hon dansar fram till sin kontroll hytt då är hon glad, glad att få komma lös. Tänker jag då vidare på hur barn tror även de kallades kompisar? som triggar fram henne gång på gång för att det är kul att titta på.. så kryper hon fram igen långsamt men säkert. Men framför barnen då kom hon i sitt esse tänk att få visa upp sin finaste dans vilken lycka, och dom vuxna i närheten håller fast mig och det går inte jag får panik ja måste komma bort jag måste få bort henne men hon blir större och större Dansar bättre och bättre och självklart sjunger hon starkare och finare för varje ton. Sedan kommer hon till slutet av föreställningen och då brister allt jag orkar inte mer.
så liten och bara gråter för det är det enda jag har kvar, Varför förstår ingen?
En femåring med nalle-puh på byxorna bara för att hon hade nalle puh byxor eller på en lektion för dom andra kompisarna har tråkigt.

Klart att det är fel på dig ingen förstår ingen annan har en hon, inte konstigt att du inte får några vänner du är ju en leksak dom ska väll inte ha vänner? du plockas fram för att roa andra.

Fortfarande ingen som förstår, ett psyko, mentalt störd, idiot, socialt missanpassad.
Be mig definera mig själv och jag säger glad, orden ovanför är några av de ord som beskrivet min personlighet i 20 år
från andra. vadå glad? skit snack det här är du, beskriv dig rätt. Hur kan folk runt om mig haft fel i 20 år? det är svårt att inse sanningen kanske dax att börja nu.

Det gör ont och det sitter kvar men nu är det mest gråt och nu får hon vara med hela tiden för att ingen ska få trigga fram henne. Hon sjunger och sången är mitt skydd även om den är svag så kan ingen röra mig och så länge jag har min flicka som kan titta på mig med dom mörka ögonen och förstå. då kommer ingen åt jag, flickan och hon är orörbara.

Finns det inte någon som kan förstå? eller är det utom hopp du är nog ensam och kommer va det så länge hon finns.
Hur gör man för att få vänner? Hur blir man normal? Hur färgar man sin värld?

Hur är ett liv utan en hon?